Typfall
Typiska situationer vi möter i Stockholmsområdet och vad de brukar bero på. Det här är beskrivningar av vanliga fall – inte kundreferenser.
Stenlagd uppfart som blivit vågig
Marksten lagd av tidigare ägare, tydligt vågig efter fem år och med öppna fogar längs kanterna.
När vi lyfte de första raderna låg det nästan tio centimeter sand under stenen. En så tjock sättbädd fungerar som en madrass: den komprimeras olika mycket på olika ställen, och resultatet blir precis den vågighet ägaren beskrev.
Vi tog upp all sten, sparade den, kompletterade bärlagret och packade om det i skikt. Ny sättbädd på tre centimeter krossad sand drogs av, och stenen lades tillbaka i samma mönster.
Ytterraderna fick kantstöd av dold betongsträng, som saknades helt tidigare. Det var därför fogarna öppnat sig — stenen hade helt enkelt vandrat utåt.
Uteplats som ledde vatten mot huset
Nyanlagd uteplats i stora plattor, med fuktproblem i syllen inom två år.
Plattorna låg i nivå med träpanelens nederkant och lutade svagt in mot huset. Regnvatten som föll på uteplatsen leddes alltså rakt mot fasaden, och det fanns ingen luftspalt som kunde torka ut.
Vi tog upp hela ytan, sänkte bärlagret så att färdig platta hamnade drygt tjugo centimeter under panelen, och byggde om fallet till en och en halv centimeter per meter bort från huset. En springa lämnades mot fasaden.
Fuktproblemet var en konsekvens av höjdsättningen, inte av plattorna. Samma sten kunde återanvändas i sin helhet.
Stödmur i natursten som bukade ut
En åttio centimeter hög mur som lutat mer för varje år och till slut börjat släppa i mitten.
Muren var byggd utan dränering. Bakom stenen låg lera direkt mot konstruktionen, och vid varje blöt höst blev jorden vattenmättad. Trycket från vattenmättad lera är flera gånger högre än från torr.
Vi tog ner muren, sparade stenen och byggde om från grunden: packad makadam som tjälsäker botten, dräneringsrör med fall i botten bakom muren, dränerande makadamskikt mot stenen och fiberduk mot jorden.
Muren restes med svag lutning in mot slänten. Den stod lodrätt tidigare, vilket gjorde att den såg ut att luta utåt redan från början när jorden började trycka.
Granitkantsten runt gräsmatta
Ägaren ville ha en skarp gräns mellan gräs och grusgång som klipparen kunde gå ända ut över.
Den befintliga kanten bestod av plastlist som tryckts upp av tjälen och som gräset växt över. Varje klippning krävde efterarbete med trimmer.
Vi satte begagnad granitkantsten i jordfuktig betong, i nivå med gräsmattan, med mothåll bakom. Begagnad sten valdes medvetet: måtten varierar mer och sättningen tar längre tid, men ytan får patina direkt och materialkostnaden är lägre.
Klipparen går nu över kanten utan efterarbete, och gruset hålls kvar på sin sida.