Stenläggning i Nacka – bredd och plats att vända
Bredden på en gång avgör om den går att använda, och måttet handlar lika mycket om att vända som om att passera.
Passagebredden är den första. En rullstol behöver mer än sin egen bredd för att gå fram utan att skrapa, och en rollator med en person bredvid behöver ännu mer.
Vändcirkeln är den som glöms. Att komma in på en gång är meningslöst om det inte går att vända, och en vändyta kräver betydligt mer plats än en passage.
Och mötesplatser behövs på långa gångar: en smal gång som är lång bör ha partier där två kan mötas.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bredd anpassad efter hur ytan ska användas
- Vändyta vid gångens slut och vid entrén
- Mötesplatser på längre smala gångar
- Fria mått kontrollerade mot murar och planteringar
- Marginal för växtlighet som brer ut sig
- Kontroll av att grindar och portar ger fri bredd
- Genomgång på plats med mått utsatta
Så går arbetet till
Behovet
Vem ska använda gången, och med vad? Det avgör måtten.
Passagen
Bredden sätts med marginal, inte precis på gränsen.
Vändningen
Vändyta vid slutet och vid entrén. Att komma in räcker inte.
Mötet
På långa smala gångar läggs partier där två kan mötas.
Kontrollen
Måtten märks ut på marken så att de går att se i verklig storlek.
Så ser arbetet ut här
Att växtlighet äter upp den fria bredden med åren är det som gör marginalen viktigare än minimimåttet, och det är ett problem som byggs in vid anläggningen. En gång som läggs precis så bred som den behöver vara omges ofta av planteringar som med tiden växer ut över kanten; efter fem år är den fria bredden decimeter mindre, och gången har blivit obrukbar utan att någon ändrat något. Att lägga stenen bredare än minimimåttet från början kostar lite och löser det. Det andra är att vändytan glöms systematiskt. En gång fram till en uteplats som saknar plats att vända på tvingar användaren att backa hela vägen tillbaka. Det tredje är att grindar och portar ska kontrolleras. En bred gång genom en smal grind är inte bredare än grinden.